Fjällbröllop i Edsåsdalen

Min pappa dog när jag var nio år, han omkom när jag han åkte skridskor några dagar före julafton 1994. Det har präglat hela mitt liv, såklart, men att inte ha en pappa i livet har gett mig ett jävlaranamamma och ett driv som jag eventuellt inte hade haft annars. Min pappa var konstnär, och att driva eget för mig är nog på grund av det helt naturlig, för så gjorde ju pappa också. Allra helst av alla önskningar i världen hade jag velat ha min pappa kvar, men att inse det orimliga i det och se vad fint som finns runtomkring mig har gjort mitt liv så himla bra.

Men vad har nu detta att göra med Christians och Ericas bröllop? Jo, när min mamma blev ensamstående så steppade en helt fantastisk familj in, och hjälpte oss med allt möjligt vardagligt, tex så mamma kunde jobba längre en dag i veckan. Då var jag och min syster hos Ericas familj, och hängde med henne och hennes syster. Man kan säga att vi var systrar allihopa. Därför var det en sömn himla stor ära när Erica frågade mig om jag ville fota deras bröllop. Gästerna fraktades upp på fjället med pistmaskin, jag fick åka bakpå en skoter och det var så sjuuuukt kul. Med kameran i ena handen och eventuellt hållandes i med andra handen någonstans fick jag otroliga bilder på vägen upp till vigselplatsen. Christian & Erica gick på skidor in till sin vigsel, med bara två stavar totalt! Vinterbröllop alltså, lite meckigare men sååå värt! Och så roligt at se sina gäster både i skidkläder och finkläder på en och samma dag. Puss och hej!